Bingons historia

Bingons historia kan spåras till 1530-talet, till ett italienskt lotteri som hette ”Lo Guioco del Lotto D’Italia”, vilket faktiskt fortfarande
spelas varje lördag i Italien.
Spelet introducerades senare i Frankrike i slutet av 1770-talet, där det kallades ”Le Lotto” – ett spel som spelades av välbärgade fransmän.
Tyskarna spelade också en version av spelet på 1800-talet, men dom använde det som ett barnspel för att lära elever matte, stavning och historia.

När spelet nådde nordamerika 1929, blev det känt som spelet ”beano”. Det spelades ursprungligen vid en karneval i närheten av staden Atlanta. Leksaksförsäljaren Edwin S Lowe döpte om spelet till ”bingo” efter att hört någon av misstag ropa ”bingo” istället för ”beano”.
Han anlitade en matematikprofessor, Carl Leffler, att hjälpa honom öka sifferkombinationerna på bingobrickorna.
1930 hade Leffler kommit på 6 000 olika bingobrickor. (Det ryktas om att Leffler blev galen efter det.)

En katolsk präst från Pennsylvania kontaktade Lowe för att be honom använda bingo som ett medel för att samla in pengar till kyrkan. När bingo började spelas i kyrkorna ökade populariteten hela tiden.
Vid 1934 spelades uppskattningsvis 10 000 bingospel varje vecka runt om i USA. Idag spenderas mer än 90 miljoner dollar på bingo varje vecka i USA.